En vanlig aktivitet i Bahá'í-samfund är barnklasser för andlig och moralisk utveckling.
Copyright 2006, Baha'i International Community
De fyra slagen av kärlek
97 Cadogan Gardens, London - 4 januari 1913
Vilken kraft kärleken är! Det är den underbaraste och den största av alla levande krafter.
Kärleken ger liv åt det livlösa. Kärleken tänder en flamma i det hjärta som är kallt. Kärleken skänker hopp till de hopplösa och gläder de sorgsnas hjärtan. I tillvarons värld finns det verkligen ingen större kraft än kärlekens. När människans hjärta glöder av kärlekens flamma, är hon redo att offra allt - till och med sitt liv. I evangeliet står det att Gud är kärlek.
Det finns fyra slags kärlek. Det första är den kärlek som flödar från Gud till människan, Den består av den outtömliga nåden, den gudomliga glansen och den himmelska upplysningen. Genom denna kärlek har människan begåvats med fysisk existens, tills hon genom den Helige Andes andedräkt - denna samma kärlek - får evigt liv och blir en avbild av den levande Guden. Denna kärlek är ursprunget till all kärlek i skapelsens värld.
Det andra slaget är den kärlek som flödar från människan till Gud. Detta är tro, dragning till det gudomliga, och upplysning genom himmelrikets ljus. Denna kärlek är ursprunget till all välgörenhet. Denna kärlek får människornas hjärtan att reflektera strålarna från Verklighetens Sol.
Det tredje är Guds kärlek till Guds eget jag eller egen identitet. Detta är transfigurationen (Anm.: Kan betyda omgestaltning men används även om Kristi förklaring) av Hans skönhet, återspeglingen av Honom Själv i Hans skapelses spegel. Detta är kärlekens sanna natur, den urgamla kärleken, den eviga kärleken. Genom en stråle av denna kärlek existerar all annan kärlek.
Det fjärde är människans kärlek till människan. Den kärlek, som existerar mellan troendes hjärtan är framsprungen ur idealet om andarnas enighet. Denna kärlek uppnås genom kunskap om Gud, så att människorna ser den gudomliga kärleken reflekteras i hjärtat. Var och en ser i den andre Guds skönhet reflekterad i själen och då de finner denna likhetspunkt, dras de till varandra i kärlek. Denna kärlek skall göra alla människor till vågor på samma hav, denna kärlek skall göra dem alla till stjärnor på en himmel och till frukterna på ett träd. Denna kärlek skall förverkliga en sann endräkt och bilda grundvalen för verklig enighet.
Men den kärlek som ibland existerar bland vänner är inte sann kärlek, for den är utsatt för förvandling, den är enbart tjusning. När vinden blåser, böjer sig de smäckra träden. Om vinden kommer från öster, böjer sig träden åt väster och om vinden vänder till västlig, böjer sig trädet åt öster. Detta slags kärlek härrör från livets tillfälliga omständigheter. Det är inte kärlek, det är enbart bekantskap. Den är föremål för förändring.
Idag kan man se två själar i synbarligen nära vänskap, i morgon kan allt detta vara förändrat. Igår var de redo att dö för varandra, idag skyr de varandras sällskap. Detta är inte kärlek, det är hjärtats eftergift för livets tillfälligheter. När det, som har format denna “kärlek” försvinner, så försvinner kärleken också. Detta är inte verklig kärlek.
Kärlek är endast av fyra slag, som jag har förklarat.
- Guds kärlek till Guds egen identitet. Kristus har sagt att Gud är kärlek.
- Guds kärlek till Sina barn till Sina tjänare
- Människans kärlek till Gud
- Människans kärlek till människan
Dessa fyra slags kärlek härstammar från Gud. Dessa är strålarna
från Verklighetens Sol, dessa är den Helige Andes andedräkt, dessa är verklighetens tecken.
Boken Anföranden i Paris av 'Abdu'l-Bahá kan beställas från:Bahá'í-förlaget AB
