måndag 23 april 2007

Den universella kärleken



Ungdomar från olika religioner vilka deltog i Världsreligionernas Parlament i Barcelona,Spanien. Från vänster Ancor Rodriguez (bahá'í), Paramjit Kaur (sikh), Daniel Rener (jude), Aida Rius (buddhist) och Laura Lidon (kristen). Denna konferens över religionsgränserna hölls 7-13 juli 2004 med mer än 8000 deltagare från 75 länder. Foto: Boletin Bahá'í de Informacion, Spainien
Copyright 2006, Baha'i International Community.


Kärlek är ett ord som i vårt samhälle vattnats ur och förlorat sin betydelse av den universella kraft som håller samman människor och samhällen. Många har glömt att "Störst av allt är kärleken". I Paris talade 'Abdu'l-Bahá också om detta. Läs föredraget om Den universella kärleken i nedanstående utdrag ur boken Anföranden i Paris



Copyright Bahá'í-förlaget AB



Den universella kärleken
24 oktober 1911



En indier sade till ‘Abdu’l-Bahá: “Mitt mål i livet är att efter bästa förmåga vidarebefordra Krishnas budskap till världen”
‘Abdu’l-Bahá sade: Krishnas budskap är kärlekens budskap. Alla Guds profeter har bringat budskap om kärlek. Ingen har någonsin ansett att krig och hat är av godo. Alla instämmer i att kärlek och vänlighet är bäst.
Kärleken tar sig uttryck i gärningar, inte endast i ord - enbart sådana är utan verkan. För att kärleken skall kunna uppenbara sin makt måste det finnas ett föremål, ett redskap och en anledning.
Det finns många sätt att uttrycka principen om kärlek. Det finns kärlek till familjen, till landet, till rasen, det finns politisk entusiasm, det finns också den allmänna kärleken att vilja tjäna. Dessa är alla medel och sätt att visa kärlekens förmåga. Utan några sådana medel skulle kärleken förbli okänd, oomtalad och oförnummen - helt och hållet outtryckt och omanifesterad! Vattnet visar sin förmåga på olika sätt, genom att släcka törsten, få fröet att växa etcetera. Kolet visar en av sina förmågor i gasljuset, medan en av elektricitetens förmågor visas i det elektriska ljuset. Om det varken fanns gas eller elektricitet, skulle världen vila i mörker på natten! Det är alltså nödvändigt att ha ett verktyg, en anledning till att kärleken uppenbaras, ett föremål, ett uttryckssätt.
Vi måste finna ett sätt att sprida kärlek bland mänsklighetens söner.
Kärleken är oinskränkt, gränslös, oändlig! Materiella ting är begränsade, kringskurna, ändliga. Man kan inte på ett tillfredsställande sätt ge uttryck för oändlig kärlek med begränsade medel.
Den fullkomliga kärleken behöver ett osjälviskt redskap, fullständigt befriat från alla slags fjättrar. Kärleken till familjen är begränsad; blodsbandet är inte det starkaste. Ofta är medlemmar av samma familj oense och till och med hatar varandra.
Fosterlandskärleken är ändlig; en kärlek till hemlandet vilken förorsakar hat mot alla andra, är ingen fullkomlig kärlek! Inte heller landsmän är fria från inbördes tvister.
Kärleken till rasen är begränsad; det finns någon gemenskap här men den är otillräcklig. Kärleken måste vara fri från begränsningar! Att älska vår egen ras kan betyda att vi hatar alla andra raser och till och med människor som tillhör samma ras ogillar varandra. Politisk kärlek är också mycket nära förenad med att ett parti hatar ett annat. Denna kärlek är mycket begränsad och osäker.
Den allmänna kärleken att vilja tjäna, fluktuerar på samma sätt. Allt som oftast inträder konkurrens som leder till avundsjuka och slutligen ersätter hat kärleken. För några år sedan fanns mellan Turkiet och Italien en vänskaplig politisk förståelse. Nu är de i krig med varandra.
Alla dessa kärleksband är ofullkomliga för att tillfredsställande uttrycka den allomfattande kärleken.
Den stora osjälviska kärleken till mänskligheten är inte bunden av några av dessa ofullkomliga, halvt själviska band. Detta är den enda fullkomliga kärleken som är möjlig för hela mänskligheten och den kan endast uppnås genom den gudomliga Andens makt. Ingen världslig makt kan göra den allomfattande kärleken fulländad.
Må alla bli förenade i denna kärlekens gudomliga kraft! Må alla sträva efter att växa i ljuset från Sanningens Sol och må deras hjärtan, när de återspeglar denna lysande kärlek till alla människor, bli så förenade, att de för evigt må dväljas i den obegränsade kärlekens strålglans.
Kom ihåg dessa ord som jag talar till er under den korta tid jag är bland er i Paris. Jag uppmanar er allvarligt: låt inte era hjärtan fjättras vid denna världs materiella ting. Jag förmanar er att inte ligga förnöjsamma på likgiltighetens bäddar som materiens fångar, utan att stå upp och befria er från dess bojor.
Djurriket är materiens fånge. Gud har givit människan frihet. Djuret kan inte undkomma naturens lag, medan människan kan kontrollera den ty hon, som innehåller den, kan höja sig över den.
Den Helige Andes kraft som upplyser människans förstånd, har gjort det möjligt för henne att upptäcka sätt att böja många naturlagar under sin vilja. Hon flyger genom luften, flyter på vattnet och till och med rör sig under vattnet.
Allt detta bevisar hur det har gjorts möjligt för människans förstånd att befria henne från naturens begränsningar och att lösa många av dess gåtor. Människan har i viss utsträckning sprängt materiens bojor.
Den Helige Ande kommer att skänka människan större krafter än dessa, om hon blott strävar efter andliga ting och bemödar sig att bringa sitt hjärta i samklang med den gudomliga, oändliga kärleken.
Då ni älskar en familjemedlem eller en landsman, låt det vara med en stråle av den oändliga kärleken! Låt det vara i Gud och för Gud! Var ni än finner Guds egenskaper, älska den personen, vare sig han tillhör er familj eller någon annan. Sprid ljuset från en gränslös kärlek över varje människa ni möter, antingen hon tillhör ert folk, er ras, ert politiska parti eller någon annan nation, hudfärg eller politisk uppfattning. Gud skall bistå er, medan ni arbetar med detta hopsamlande av världens spridda folk under enighetens vidsträckta banér.
Ni kommer att vara Guds tjänare som lever nära Honom. Hans gudomliga hjälpare i tjänandet, vilka går hela mänskligheten till handa. Hela mänskligheten! Varje människa! Glöm aldrig detta!
Säg inte att någon är italienare, fransman, amerikan eller engelsman. Kom endast ihåg att han är en av Guds söner, en av den Allra Högstes tjänare, en människa! Alla är människor? Glöm nationaliteter. Alla är lika i Guds ögon!
Tänk inte på era egna begränsningar. Guds hjälp skall komma till er. Glöm er själva. Guds hjälp skall säkerligen komma!
När ni åkallar Guds barmhärtighet, vilken väntar på att stärka er, kommer er styrka att tiodubblas.
Se på mig: jag är så svag, ändå har jag undfått kraften att komma bland er. En ringa Guds tjänare, för vilken det har gjorts möjligt att skänka er detta budskap! Jag kommer inte att vara hos er länge! Man får aldrig betrakta sin egen svaghet. Det är kraften hos kärlekens Helige Ande som skänker styrka att undervisa. Tanken på vår egen svaghet kan endast medföra förtvivlan. Vi måste se högre än alla världsliga tankar, avskilja oss från varje materiell idé, längta efter andliga ting och fästa blicken på den Allsmäktiges eviga, frikostiga barmhärtighet, som skall fylla våra själar med fröjd över glädjefullt tjänande av Hans påbud “älska varandra”.

Boken Anföranden i Paris av 'Abdu'l-Bahá kan beställas från:Bahá'í-förlaget AB