tisdag 8 maj 2007

Vad är själen?


Ungdom i enhet ....några deltagare vid seminariet Changing times" i Tjeckien, 2004

Copyright 2006, Baha'i International Community


I Paris talade 'Abdu'l-Bahá hos Spiritisterna om själen och sade bland annat:
"Anden behöver inte en kropp, men kroppen behöver en ande, annars kan den inte leva. Själen kan leva utan en kropp, men en kropp utan själ dör."
Detta föredrag finns publicerat i boken Anföranden i Paris och du kan läsa hela föredraget nedan.

Copyright Bahá'í-förlaget AB
Tal hos L'Alliance Spiritualist
Salle de l'Athénée, S:t Germain, Paris - 9 november 1911

Jag vill uttrycka min tacksamhet för er gästfrihet och min glädje att ni är andligt sinnade. Jag är glad över att vara närvarande vid ett möte som detta, där man samlats för att lyssna till ett gudomligt budskap. Om ni kunde se med sanningens öga, skulle stora vågor av andlighet bli synliga för er på denna plats. Den Helige Andes kraft finns här för alla.

Prisad vare Gud att era hjärtan är inspirerade med gudomlig glöd! Era själar är som vågor på andens hav. Fastän varje individuell själ utgör en bestämd våg, är oceanen en enda. Alla är förenade i Gud.

Varje hjärta borde utstråla enighet, så att den enda gudomliga källans ljus kan stråla fram klart och lysande. Vi får inte enbart ta hänsyn till de enskilda vågorna utan även till havet i sin helhet. Vi borde höja oss från det individuella till helheten. Anden är som en stor ocean och dess vågor är som människornas själar.


Det sägs oss i de heliga skrifterna att det nya Jerusalem skall uppstå på jorden. Nu är det uppenbart att denna himmelska stad inte är byggd av materiella stenar och murbruk, utan det är en stad som inte är gjord av händer, evig i himlarna.


Detta är en profetisk symbol, vilken betyder att den gudomliga läran återkommer för att upplysa människornas hjärtan. Det är länge sedan denna heliga ledning styrde mänsklighetens liv. Men nu har äntligen det nya Jerusalems heliga stad kommit till världen. Den har ånyo uppenbarat sig under en östlig himmel.


Från Persiens horisont har dess strålglans utgått för att bli ett ljus, som skall upplysa hela världen. Vi ser i dessa dagar uppfyllandet av den gudomliga profetian. Jerusalem hade försvunnit. Den himmelska staden var förstörd, nu är den återuppbyggd. Den var jämnad med marken, men nu har dess murar och tornspiror åter blivit uppförda och reser sig upp i sin förnyade och strålande skönhet.


I Västerlandet har det materiella välståndet triumferat, medan den andliga solen har lyst fram i Österlandet.


Jag är mycket glad över att se en sådan skara som denna i Paris, där andliga och materiella framsteg möts i enighet.


Människan - den sanna människan - är själ, inte kropp. Även om människan fysiskt hör till djurriket, lyfter likväl hennes själ henne över resten av skapelsen. Se hur solens ljus upplyser den materiella världen. På samma sätt sprider det gudomliga ljuset sina strålar i andens rike. Det är själen, som gör människan till ett himmelskt väsen!


Genom den Helige Andes kraft, som arbetar genom människans själ, är hon i stånd att uppfatta tingens gudomliga verklighet. Alla stora konstnärliga och vetenskapliga verk bär vittnesbörd om denna Andes kraft.


Samma Ande ger evigt liv.


Endast de som är döpta genom den gudomliga Anden kommer att bli i stånd att samla alla folk i enighetens förbund. Det är genom Andens kraft som Österlandet med sitt andliga tänkande kan blanda sig med Västerlandets handlande, så att tingens värld måtte bli gudomlig.


Det betyder att alla som arbetar för den högsta planen, är soldater i Andens armé.


Den himmelska världens ljus kämpar mot skuggans och illusionens värld. Strålarna från Sanningens Sol förjagar vidskepelsens och missförståndets mörker.


Ni är av Anden! Till alla er som söker sanningen, kommer Bahá'u'lláhs uppenbarelse som en stor glädje. Denna lära är av Anden. I den finns inget bud som inte är av den gudomliga Anden.


Ande kan inte förnimmas genom den fysiska kroppens materiella sinnen, utom då den uttrycks i yttre sinnebilder och verk. Den mänskliga kroppen är synlig, själen är osynlig. Inte desto mindre är det själen som styr en människas förmågor och som behärskar hennes mänsklighet.


Själen har huvudsakligen två förmågor.


a) Likväl som yttre omständigheter delges själen genom människans ögon, öron och hjärna, så delger själen sina önskningar och avsikter genom hjärnan till den fysiska kroppens händer och tunga och uttrycker sig därigenom. Anden i själen är livets innersta essens.


b) Själens andra förmåga uttrycker sig i visionens värld, där själen, bebodd av anden, har sin existens och fungerar utan hjälp av den materiella kroppens sinnen. Där i visionens rike, kan själen se utan hjälp av det fysiska ögat, höra utan bistånd av det fysiska örat och resa, oberoende av fysisk rörelse. Det är därför tydligt att anden i människans själ, kan fungera på så sätt, att den använder de vanliga sinnesorganen och att den också har förmågan att leva och verka utan deras bistånd i visionens värld. Detta bevisar utan tvivel människosjälens överlägsenhet över hennes kropp, andens överlägsenhet över materien.


Se till exempel på denna lampa. Är inte ljuset i den överlägset lampan som rymmer det? Hur vacker form lampan än har, så är dess ändamål inte fullföljt om inte ljuset finns där. Den är utan liv - ett dött ting. Lampan behöver ljuset, men ljuset behöver inte lampan.


Anden behöver inte en kropp, men kroppen behöver en ande, annars kan den inte leva. Själen kan leva utan en kropp, men en kropp utan själ dör.

Om en människa förlorar sin syn, sin hörsel, sin hand eller fot, så skulle hennes själ fortfarande bebo den kropp hon lever i och kunna uppenbara gudomliga dygder. Å andra sidan skulle det vara omöjligt för en perfekt kropp att existera utan ande.


Den Helige Andes största kraft finns i sanningens Gudomliga Manifestationer. Genom Andens kraft har den gudomliga läran förts in i mänsklighetens värld. Genom Andens kraft har evigt liv kommit till människobarnen. Genom Andens kraft har den gudomliga härligheten lyst från öst till väst och genom samma Andes kraft, kommer mänsklighetens gudomliga förmågor att uppenbaras.

Våra största ansträngningar måsta riktas mot frigörelsen från världsliga ting. Vi måste sträva efter att bli mer andliga, mer lysande, att följa den gudomliga lärans plan, att tjäna enighetens och den sanna jämlikhetens sak, att vara barmhärtiga och att återspegla den Högstes kärlek till alla människor, så att Andens ljus skall bli synbart i alla våra handlingar, på det att hela mänskligheten slutligen blir förenad, dess stormiga hav lugnat och alla våldsamma vågor försvinner från ytan på livets ocean som hädanefter förblir fridfull och stilla. Då kommer det nya Jerusalem att skådas av mänskligheten, som kommer att träda in genom dess portar och mottaga den gudomliga nåden.

Jag tackar Gud att jag har fått vara närvarande ibland er i afton och jag tackar er för er andliga känsla.

Jag ber att ni måtte växa i gudomlig iver och att enighetens kraft i Anden skall tilltaga, så att profetiorna måtte uppfyllas och alla de glada budskap som finns nedskrivna i de heliga böckerna måtte infrias i detta stora århundrade av Guds ljus. Detta är den härliga tid, om vilken Jesus Kristus talade, när Han uppmanade oss att be "Tillkomme Ditt rike, ske Din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden". Jag hoppas att detta också är er förväntan och högsta önskan.

Vi är förenade i den gemensamma strävan och det gemensamma hoppet, att alla skall bli såsom en och att varje hjärta blir upplyst av kärleken från vår gudomlige Fader, Gud!

Må alla våra handlingar vara andliga och alla våra intressen och känslor inriktade på härlighetens konungarike!


Boken Anföranden i Paris av 'Abdu'l-Bahá kan beställas från:Bahá'í-förlaget AB



torsdag 26 april 2007

Kärlekens kraft



En vanlig aktivitet i Bahá'í-samfund är barnklasser för andlig och moralisk utveckling.
Bilden visar en barnklass i Phnom Penh, Kamputchea
Copyright 2006, Baha'i International Community



I Paris talade 'Abdu'l-Bahá om Den universella kärleken som citerades förra veckan. Vid ett kortare besök i London talade han om kärlekens kraft:


"Vilken kraft kärleken är! Det är den underbaraste och den största av alla levande krafter. Kärleken ger liv åt det livlösa. Kärleken tänder en flamma i det hjärta som är kallt. Kärleken skänker hopp till de hopplösa och gläder de sorgsnas hjärtan. I tillvarons värld finns det verkligen ingen större kraft än kärlekens. När människans hjärta glöder av kärlekens flamma, är hon redo att offra allt - till och med sitt liv."


Detta föredrag finns också publicerat i boken Anföranden i Paris och du kan läsa hela föredraget nedan.


Copyright Bahá'í-förlaget AB


De fyra slagen av kärlek
97 Cadogan Gardens, London - 4 januari 1913


Vilken kraft kärleken är! Det är den underbaraste och den största av alla levande krafter.
Kärleken ger liv åt det livlösa. Kärleken tänder en flamma i det hjärta som är kallt. Kärleken skänker hopp till de hopplösa och gläder de sorgsnas hjärtan. I tillvarons värld finns det verkligen ingen större kraft än kärlekens. När människans hjärta glöder av kärlekens flamma, är hon redo att offra allt - till och med sitt liv. I evangeliet står det att Gud är kärlek.
Det finns fyra slags kärlek. Det första är den kärlek som flödar från Gud till människan, Den består av den outtömliga nåden, den gudomliga glansen och den himmelska upplysningen. Genom denna kärlek har människan begåvats med fysisk existens, tills hon genom den Helige Andes andedräkt - denna samma kärlek - får evigt liv och blir en avbild av den levande Guden. Denna kärlek är ursprunget till all kärlek i skapelsens värld.
Det andra slaget är den kärlek som flödar från människan till Gud. Detta är tro, dragning till det gudomliga, och upplysning genom himmelrikets ljus. Denna kärlek är ursprunget till all välgörenhet. Denna kärlek får människornas hjärtan att reflektera strålarna från Verklighetens Sol.
Det tredje är Guds kärlek till Guds eget jag eller egen identitet. Detta är transfigurationen (Anm.: Kan betyda omgestaltning men används även om Kristi förklaring) av Hans skönhet, återspeglingen av Honom Själv i Hans skapelses spegel. Detta är kärlekens sanna natur, den urgamla kärleken, den eviga kärleken. Genom en stråle av denna kärlek existerar all annan kärlek.
Det fjärde är människans kärlek till människan. Den kärlek, som existerar mellan troendes hjärtan är framsprungen ur idealet om andarnas enighet. Denna kärlek uppnås genom kunskap om Gud, så att människorna ser den gudomliga kärleken reflekteras i hjärtat. Var och en ser i den andre Guds skönhet reflekterad i själen och då de finner denna likhetspunkt, dras de till varandra i kärlek. Denna kärlek skall göra alla människor till vågor på samma hav, denna kärlek skall göra dem alla till stjärnor på en himmel och till frukterna på ett träd. Denna kärlek skall förverkliga en sann endräkt och bilda grundvalen för verklig enighet.
Men den kärlek som ibland existerar bland vänner är inte sann kärlek, for den är utsatt för förvandling, den är enbart tjusning. När vinden blåser, böjer sig de smäckra träden. Om vinden kommer från öster, böjer sig träden åt väster och om vinden vänder till västlig, böjer sig trädet åt öster. Detta slags kärlek härrör från livets tillfälliga omständigheter. Det är inte kärlek, det är enbart bekantskap. Den är föremål för förändring.
Idag kan man se två själar i synbarligen nära vänskap, i morgon kan allt detta vara förändrat. Igår var de redo att dö för varandra, idag skyr de varandras sällskap. Detta är inte kärlek, det är hjärtats eftergift för livets tillfälligheter. När det, som har format denna “kärlek” försvinner, så försvinner kärleken också. Detta är inte verklig kärlek.
Kärlek är endast av fyra slag, som jag har förklarat.

  • Guds kärlek till Guds egen identitet. Kristus har sagt att Gud är kärlek.
  • Guds kärlek till Sina barn till Sina tjänare
  • Människans kärlek till Gud
  • Människans kärlek till människan

Dessa fyra slags kärlek härstammar från Gud. Dessa är strålarna
från Verklighetens Sol, dessa är den Helige Andes andedräkt, dessa är verklighetens tecken.

Boken Anföranden i Paris av 'Abdu'l-Bahá kan beställas från:Bahá'í-förlaget AB

måndag 23 april 2007

Den universella kärleken



Ungdomar från olika religioner vilka deltog i Världsreligionernas Parlament i Barcelona,Spanien. Från vänster Ancor Rodriguez (bahá'í), Paramjit Kaur (sikh), Daniel Rener (jude), Aida Rius (buddhist) och Laura Lidon (kristen). Denna konferens över religionsgränserna hölls 7-13 juli 2004 med mer än 8000 deltagare från 75 länder. Foto: Boletin Bahá'í de Informacion, Spainien
Copyright 2006, Baha'i International Community.


Kärlek är ett ord som i vårt samhälle vattnats ur och förlorat sin betydelse av den universella kraft som håller samman människor och samhällen. Många har glömt att "Störst av allt är kärleken". I Paris talade 'Abdu'l-Bahá också om detta. Läs föredraget om Den universella kärleken i nedanstående utdrag ur boken Anföranden i Paris



Copyright Bahá'í-förlaget AB



Den universella kärleken
24 oktober 1911



En indier sade till ‘Abdu’l-Bahá: “Mitt mål i livet är att efter bästa förmåga vidarebefordra Krishnas budskap till världen”
‘Abdu’l-Bahá sade: Krishnas budskap är kärlekens budskap. Alla Guds profeter har bringat budskap om kärlek. Ingen har någonsin ansett att krig och hat är av godo. Alla instämmer i att kärlek och vänlighet är bäst.
Kärleken tar sig uttryck i gärningar, inte endast i ord - enbart sådana är utan verkan. För att kärleken skall kunna uppenbara sin makt måste det finnas ett föremål, ett redskap och en anledning.
Det finns många sätt att uttrycka principen om kärlek. Det finns kärlek till familjen, till landet, till rasen, det finns politisk entusiasm, det finns också den allmänna kärleken att vilja tjäna. Dessa är alla medel och sätt att visa kärlekens förmåga. Utan några sådana medel skulle kärleken förbli okänd, oomtalad och oförnummen - helt och hållet outtryckt och omanifesterad! Vattnet visar sin förmåga på olika sätt, genom att släcka törsten, få fröet att växa etcetera. Kolet visar en av sina förmågor i gasljuset, medan en av elektricitetens förmågor visas i det elektriska ljuset. Om det varken fanns gas eller elektricitet, skulle världen vila i mörker på natten! Det är alltså nödvändigt att ha ett verktyg, en anledning till att kärleken uppenbaras, ett föremål, ett uttryckssätt.
Vi måste finna ett sätt att sprida kärlek bland mänsklighetens söner.
Kärleken är oinskränkt, gränslös, oändlig! Materiella ting är begränsade, kringskurna, ändliga. Man kan inte på ett tillfredsställande sätt ge uttryck för oändlig kärlek med begränsade medel.
Den fullkomliga kärleken behöver ett osjälviskt redskap, fullständigt befriat från alla slags fjättrar. Kärleken till familjen är begränsad; blodsbandet är inte det starkaste. Ofta är medlemmar av samma familj oense och till och med hatar varandra.
Fosterlandskärleken är ändlig; en kärlek till hemlandet vilken förorsakar hat mot alla andra, är ingen fullkomlig kärlek! Inte heller landsmän är fria från inbördes tvister.
Kärleken till rasen är begränsad; det finns någon gemenskap här men den är otillräcklig. Kärleken måste vara fri från begränsningar! Att älska vår egen ras kan betyda att vi hatar alla andra raser och till och med människor som tillhör samma ras ogillar varandra. Politisk kärlek är också mycket nära förenad med att ett parti hatar ett annat. Denna kärlek är mycket begränsad och osäker.
Den allmänna kärleken att vilja tjäna, fluktuerar på samma sätt. Allt som oftast inträder konkurrens som leder till avundsjuka och slutligen ersätter hat kärleken. För några år sedan fanns mellan Turkiet och Italien en vänskaplig politisk förståelse. Nu är de i krig med varandra.
Alla dessa kärleksband är ofullkomliga för att tillfredsställande uttrycka den allomfattande kärleken.
Den stora osjälviska kärleken till mänskligheten är inte bunden av några av dessa ofullkomliga, halvt själviska band. Detta är den enda fullkomliga kärleken som är möjlig för hela mänskligheten och den kan endast uppnås genom den gudomliga Andens makt. Ingen världslig makt kan göra den allomfattande kärleken fulländad.
Må alla bli förenade i denna kärlekens gudomliga kraft! Må alla sträva efter att växa i ljuset från Sanningens Sol och må deras hjärtan, när de återspeglar denna lysande kärlek till alla människor, bli så förenade, att de för evigt må dväljas i den obegränsade kärlekens strålglans.
Kom ihåg dessa ord som jag talar till er under den korta tid jag är bland er i Paris. Jag uppmanar er allvarligt: låt inte era hjärtan fjättras vid denna världs materiella ting. Jag förmanar er att inte ligga förnöjsamma på likgiltighetens bäddar som materiens fångar, utan att stå upp och befria er från dess bojor.
Djurriket är materiens fånge. Gud har givit människan frihet. Djuret kan inte undkomma naturens lag, medan människan kan kontrollera den ty hon, som innehåller den, kan höja sig över den.
Den Helige Andes kraft som upplyser människans förstånd, har gjort det möjligt för henne att upptäcka sätt att böja många naturlagar under sin vilja. Hon flyger genom luften, flyter på vattnet och till och med rör sig under vattnet.
Allt detta bevisar hur det har gjorts möjligt för människans förstånd att befria henne från naturens begränsningar och att lösa många av dess gåtor. Människan har i viss utsträckning sprängt materiens bojor.
Den Helige Ande kommer att skänka människan större krafter än dessa, om hon blott strävar efter andliga ting och bemödar sig att bringa sitt hjärta i samklang med den gudomliga, oändliga kärleken.
Då ni älskar en familjemedlem eller en landsman, låt det vara med en stråle av den oändliga kärleken! Låt det vara i Gud och för Gud! Var ni än finner Guds egenskaper, älska den personen, vare sig han tillhör er familj eller någon annan. Sprid ljuset från en gränslös kärlek över varje människa ni möter, antingen hon tillhör ert folk, er ras, ert politiska parti eller någon annan nation, hudfärg eller politisk uppfattning. Gud skall bistå er, medan ni arbetar med detta hopsamlande av världens spridda folk under enighetens vidsträckta banér.
Ni kommer att vara Guds tjänare som lever nära Honom. Hans gudomliga hjälpare i tjänandet, vilka går hela mänskligheten till handa. Hela mänskligheten! Varje människa! Glöm aldrig detta!
Säg inte att någon är italienare, fransman, amerikan eller engelsman. Kom endast ihåg att han är en av Guds söner, en av den Allra Högstes tjänare, en människa! Alla är människor? Glöm nationaliteter. Alla är lika i Guds ögon!
Tänk inte på era egna begränsningar. Guds hjälp skall komma till er. Glöm er själva. Guds hjälp skall säkerligen komma!
När ni åkallar Guds barmhärtighet, vilken väntar på att stärka er, kommer er styrka att tiodubblas.
Se på mig: jag är så svag, ändå har jag undfått kraften att komma bland er. En ringa Guds tjänare, för vilken det har gjorts möjligt att skänka er detta budskap! Jag kommer inte att vara hos er länge! Man får aldrig betrakta sin egen svaghet. Det är kraften hos kärlekens Helige Ande som skänker styrka att undervisa. Tanken på vår egen svaghet kan endast medföra förtvivlan. Vi måste se högre än alla världsliga tankar, avskilja oss från varje materiell idé, längta efter andliga ting och fästa blicken på den Allsmäktiges eviga, frikostiga barmhärtighet, som skall fylla våra själar med fröjd över glädjefullt tjänande av Hans påbud “älska varandra”.

Boken Anföranden i Paris av 'Abdu'l-Bahá kan beställas från:Bahá'í-förlaget AB


tisdag 17 april 2007

Kasta fördomarna!


Youth Can Move the World program-koordinatorn Farah Beepat, mitten, diskuterar sätt att undvika våld med 11-16 åringar vid Uitvlugt Secondary School in Uitvlugt, Guyana, 2006.



Vecka 11 var temat "Mänsklighetens enhet", som var baserat på ett av 'Abdu'l-Bahás föredrag, vilka samlats i boken Anföranden i Paris. Detta leder direkt vidare till ett annat där 'Abdu'l-Bahá säger:


"Alla fördomar, antingen de gäller religion, ras, politik eller nationalitet måste uppges, ty dessa fördomar har förorsakat världens sjukdom. De är ett allvarligt ont, som, om det inte hejdas, är i stånd att ge upphov till hela mänsklighetens fördärv. Varje ödeläggande krig med dess fruktansvärda blodsutgjutelse och elände har förorsakats av en eller annan av dessa fördomar."


Läs detta föredrag om Avskaffande av fördomar i nedanstående utdrag ut boken Anföranden i Paris

Copyright Bahá'í-förlaget AB

FEMTE PRINCIPEN: AVSKAFFANDET AV FÖRDOMAR

4 Avenue de Camoëns, Paris -13 november 1911

Alla fördomar, antingen de gäller religion, ras, politik eller nationalitet måste uppges, ty dessa fördomar har förorsakat världens sjukdom. De är ett allvarligt ont, som, om det inte hejdas, är i stånd att ge upphov till hela mänsklighetens fördärv. Varje ödeläggande krig med dess fruktansvärda blodsutgjutelse och elände har förorsakats av en eller annan av dessa fördomar. De bedrövliga krig som pågår i dessa dagar har uppstått genom ett folks fanatiska religiösa hat mot ett annat folk eller på grund av fördomar angående ras och färg. Innan alla dessa barriärer som rests av fördomar, har svepts bort, är det inte möjligt för mänskligheten att leva i fred. Av detta skäl har Bahá'u'lláh sagt: "Dessa fördomar är fördärvliga för mänskligheten." Betrakta först den religiösa fördomsfullheten. Tänk på nationer med så kallat religiöst folk. Om de var sanna gudsdyrkare skulle de lyda Hans lag som förbjuder dem att döda varandra. Om religionernas präster verkligen tillbad kärlekens Gud och tjänade det gudomliga ljuset, skulle de lära sitt folk att hålla det främsta budordet: "att visa kärlek och barmhärtighet mot alla människor". Men vi finner motsatsen, ty det är ofta prästerna som uppeggar nationerna att strida. Religiöst hat är alltid det grymmaste! Alla religioner lär att vi skall älska varandra och att vi skall söka reda på våra egna brister innan vi dristar oss att fördöma andras fel, att vi inte får anse oss själva överlägsna vår nästa. Vi måste vara försiktiga så att vi inte upphöjer oss själva och riskerar att bli förödmjukade. Vilka är vi att kunna döma? Hur skall vi kunna veta, vem som från Guds synpunkt är den mest rättrådige? Guds tankar är inte som våra tankar. Hur många vänner har inte tyckts helgonlika inför sina vänner men fallit i den djupaste förnedring.


Tänk på Judas Iskariot. Han började väl, men kom ihåg hans slut! Aposteln Paulus å andra sidan var i den tidigare delen av sitt liv en fiende till Kristus, medan han senare blev Hans mest trofaste tjänare. Hur kan vi då framhäva oss själva och ringakta andra? Låt oss därför vara ödmjuka, utan fördomar och föredra andras bästa framför vårt eget. Låt oss aldrig säga: "Jag är en troende, men han är en tvivlare", "jag är nära Gud, men han är en utstött. Vi kan aldrig veta vad som blir den slutliga domen! Låt oss därför hjälpa alla som är i behov av något slags hjälp. Låt oss undervisa den okunnige och ta hand om det lilla barnet tills det växt upp till mognad. Om vi finner en person som fallit ned i eländets eller syndens djup, måste vi vara vänliga mot honom, ta honom vid handen och hjälpa honom att återfå fotfästet och styrkan. Vi måste leda honom med kärlek och mildhet och behandla honom som en vän, inte som en fiende. Vi har ingen rätt att betrakta någon av våra medmänniskor som ond. Beträffande rasfördom; det är inbillning, vanföreställning rätt och slätt, ty Gud skapade oss alla av en ras. Det fanns inga skillnader i begynnelsen, ty vi är alla Adams ättlingar. I början fanns det inte heller några gränser och skiljelinjer mellan de olika länderna, ingen del av jorden tillhörde mer ett folk än ett annat. I Guds ögon är det ingen skillnad mellan de olika raserna.


Varför skulle människan hitta på en sådan fördom? Hur kan vi fortsätta krig orsakade av en så falsk föreställning? Gud har inte skapat människor, för att de skulle tillintetgöra varandra. Alla raser, stammar, sekter och klasser har lika del i sin himmelska Faders frikostighet. Den enda skillnaden ligger i graden av trohet, av lydnad inför Guds lagar. Det finns några som är som tända facklor, det finns andra som lyser som stjärnor på mänsklighetens himmel. De som älskar mänskligheten är de högtstående människorna, av vilken nation, trosbekännelse eller färg de än må vara. Ty det är till dessa Gud skall säga de välsignade orden: "Väl gjort, mina trogna och goda tjänare". På den dagen kommer Han inte att fråga: "Är du engelsman, fransman eller kanske perser? Kommer du från öst eller väst?" Den enda uppdelning som är verklig är denna: det finns himmelska människor och jordiska människor. Självuppoffrande tjänare till mänskligheten som i kärlek till den Högste skänker harmoni och enighet och lär ut fred och god vilja till människorna. Å andra sidan finns det de själviska människorna, de som hatar sina bröder, i vilkas hjärtan fördomsfullhet har ersatt kärleksfull hjälpsamhet och vilkas inflytande skapar split och kiv.


Till vilken ras eller till vilken färg hör dessa två kategorier människor, till de vita, till de gula, till de svarta, till öst eller väst, till norr eller söder? Om detta är Guds uppdelning, varför skulle vi då skapa andra? Politisk fördomsfullhet är lika fördärvlig, den är en av de största orsakerna till bitter kamp mellan människobarnen. Det finns personer som finner en glädje i att skapa splittring, som ständigt strävar efter att sporra sitt rike att börja krig med andra nationer - och varför? De tror att de skall vinna fördelar för sitt eget land på alla andras bekostnad. De sänder arméer att hemsöka och förstöra andra länder, i avsikt att de skall bli ryktbara i världen och för erövrandets nöje, så att det må sägas: "Ett sådant land har besegrat ett annat och lagt det under oket av sitt eget strängare och mer upphöjda välde." Denna seger som köpts till priset av mycket blodsutgjutelse är inte beständig! Erövraren kommer en dag att bli besegrad och de underkuvade att bli segerrika! Minns det förgångnas historia! Erövrade inte Frankrike Tyskland mer än en gång - men övervann inte den tyska nationen sedan Frankrike? Vi får också lära oss att Frankrike erövrade England. Sedan blev den engelska nationen segerrik över Frankrike. Dessa ärorika erövringar är så kortlivade!


Varför skall man fästa så stor vikt vid dem och deras anseende, att man är villig att utgjuta folkets blod för att uppnå dem? Är någon seger värd den oundvikliga räcka av plågor som blir följden av massaker på människor, den sorg, smärta och ödeläggelse som måste krossa så många hem i båda nationerna? Ty det är inte möjligt, att endast det ena landet skulle få lida. O, varför vill människan, Guds olydiga barn som skulle vara ett exempel på den andliga lagens kraft, vända bort sitt ansikte från den gudomliga läran och sätta in alla sina ansträngningar på krig och förstörelse? Min förhoppning är att kärlekens gudomliga ljus skall sprida sina strålar över hela världen i detta upplysta århundrade och finna vägen till det mottagliga hjärtat hos varje människa, att ljuset från Sanningens Sol skall vägleda politikerna att skaka av sig alla anspråk av fördomsfullhet och vantro och att de med frigjorda sinnen skall följa Guds statskonst, ty gudomlig politik är mäktig men människors politik är svag! Gud har skapat hela världen och skänker sin gudomliga frikostighet till varje varelse. Är vi inte Guds tjänare?


Skall vi försumma att följa vår Mästares exempel och avvisa Hans bud? Jag ber att konungariket skall komma till jorden och att allt mörker skall drivas på flykt genom ljuset från den Himmelska Solen.


Boken Anföranden i Paris av 'Abdu'l-Bahá kan beställas från:

Bahá'í-förlaget AB