Youth Can Move the World program-koordinatorn Farah Beepat, mitten, diskuterar sätt att undvika våld med 11-16 åringar vid Uitvlugt Secondary School in Uitvlugt, Guyana, 2006.Vecka 11 var temat "Mänsklighetens enhet", som var baserat på ett av 'Abdu'l-Bahás föredrag, vilka samlats i boken Anföranden i Paris. Detta leder direkt vidare till ett annat där 'Abdu'l-Bahá säger:
"Alla fördomar, antingen de gäller religion, ras, politik eller nationalitet måste uppges, ty dessa fördomar har förorsakat världens sjukdom. De är ett allvarligt ont, som, om det inte hejdas, är i stånd att ge upphov till hela mänsklighetens fördärv. Varje ödeläggande krig med dess fruktansvärda blodsutgjutelse och elände har förorsakats av en eller annan av dessa fördomar."
Läs detta föredrag om Avskaffande av fördomar
i nedanstående utdrag ut boken Anföranden i Paris Copyright Bahá'í-förlaget AB
FEMTE PRINCIPEN: AVSKAFFANDET AV FÖRDOMAR
4 Avenue de Camoëns, Paris -13 november 1911
Alla fördomar, antingen de gäller religion, ras, politik eller nationalitet måste uppges, ty dessa fördomar har förorsakat världens sjukdom. De är ett allvarligt ont, som, om det inte hejdas, är i stånd att ge upphov till hela mänsklighetens fördärv. Varje ödeläggande krig med dess fruktansvärda blodsutgjutelse och elände har förorsakats av en eller annan av dessa fördomar. De bedrövliga krig som pågår i dessa dagar har uppstått genom ett folks fanatiska religiösa hat mot ett annat folk eller på grund av fördomar angående ras och färg. Innan alla dessa barriärer som rests av fördomar, har svepts bort, är det inte möjligt för mänskligheten att leva i fred. Av detta skäl har Bahá'u'lláh sagt: "Dessa fördomar är fördärvliga för mänskligheten." Betrakta först den religiösa fördomsfullheten. Tänk på nationer med så kallat religiöst folk. Om de var sanna gudsdyrkare skulle de lyda Hans lag som förbjuder dem att döda varandra. Om religionernas präster verkligen tillbad kärlekens Gud och tjänade det gudomliga ljuset, skulle de lära sitt folk att hålla det främsta budordet: "att visa kärlek och barmhärtighet mot alla människor". Men vi finner motsatsen, ty det är ofta prästerna som uppeggar nationerna att strida. Religiöst hat är alltid det grymmaste! Alla religioner lär att vi skall älska varandra och att vi skall söka reda på våra egna brister innan vi dristar oss att fördöma andras fel, att vi inte får anse oss själva överlägsna vår nästa. Vi måste vara försiktiga så att vi inte upphöjer oss själva och riskerar att bli förödmjukade. Vilka är vi att kunna döma? Hur skall vi kunna veta, vem som från Guds synpunkt är den mest rättrådige? Guds tankar är inte som våra tankar. Hur många vänner har inte tyckts helgonlika inför sina vänner men fallit i den djupaste förnedring.
Tänk på Judas Iskariot. Han började väl, men kom ihåg hans slut! Aposteln Paulus å andra sidan var i den tidigare delen av sitt liv en fiende till Kristus, medan han senare blev Hans mest trofaste tjänare. Hur kan vi då framhäva oss själva och ringakta andra? Låt oss därför vara ödmjuka, utan fördomar och föredra andras bästa framför vårt eget. Låt oss aldrig säga: "Jag är en troende, men han är en tvivlare", "jag är nära Gud, men han är en utstött. Vi kan aldrig veta vad som blir den slutliga domen! Låt oss därför hjälpa alla som är i behov av något slags hjälp. Låt oss undervisa den okunnige och ta hand om det lilla barnet tills det växt upp till mognad. Om vi finner en person som fallit ned i eländets eller syndens djup, måste vi vara vänliga mot honom, ta honom vid handen och hjälpa honom att återfå fotfästet och styrkan. Vi måste leda honom med kärlek och mildhet och behandla honom som en vän, inte som en fiende. Vi har ingen rätt att betrakta någon av våra medmänniskor som ond. Beträffande rasfördom; det är inbillning, vanföreställning rätt och slätt, ty Gud skapade oss alla av en ras. Det fanns inga skillnader i begynnelsen, ty vi är alla Adams ättlingar. I början fanns det inte heller några gränser och skiljelinjer mellan de olika länderna, ingen del av jorden tillhörde mer ett folk än ett annat. I Guds ögon är det ingen skillnad mellan de olika raserna.
Varför skulle människan hitta på en sådan fördom? Hur kan vi fortsätta krig orsakade av en så falsk föreställning? Gud har inte skapat människor, för att de skulle tillintetgöra varandra. Alla raser, stammar, sekter och klasser har lika del i sin himmelska Faders frikostighet. Den enda skillnaden ligger i graden av trohet, av lydnad inför Guds lagar. Det finns några som är som tända facklor, det finns andra som lyser som stjärnor på mänsklighetens himmel. De som älskar mänskligheten är de högtstående människorna, av vilken nation, trosbekännelse eller färg de än må vara. Ty det är till dessa Gud skall säga de välsignade orden: "Väl gjort, mina trogna och goda tjänare". På den dagen kommer Han inte att fråga: "Är du engelsman, fransman eller kanske perser? Kommer du från öst eller väst?" Den enda uppdelning som är verklig är denna: det finns himmelska människor och jordiska människor. Självuppoffrande tjänare till mänskligheten som i kärlek till den Högste skänker harmoni och enighet och lär ut fred och god vilja till människorna. Å andra sidan finns det de själviska människorna, de som hatar sina bröder, i vilkas hjärtan fördomsfullhet har ersatt kärleksfull hjälpsamhet och vilkas inflytande skapar split och kiv.
Till vilken ras eller till vilken färg hör dessa två kategorier människor, till de vita, till de gula, till de svarta, till öst eller väst, till norr eller söder? Om detta är Guds uppdelning, varför skulle vi då skapa andra? Politisk fördomsfullhet är lika fördärvlig, den är en av de största orsakerna till bitter kamp mellan människobarnen. Det finns personer som finner en glädje i att skapa splittring, som ständigt strävar efter att sporra sitt rike att börja krig med andra nationer - och varför? De tror att de skall vinna fördelar för sitt eget land på alla andras bekostnad. De sänder arméer att hemsöka och förstöra andra länder, i avsikt att de skall bli ryktbara i världen och för erövrandets nöje, så att det må sägas: "Ett sådant land har besegrat ett annat och lagt det under oket av sitt eget strängare och mer upphöjda välde." Denna seger som köpts till priset av mycket blodsutgjutelse är inte beständig! Erövraren kommer en dag att bli besegrad och de underkuvade att bli segerrika! Minns det förgångnas historia! Erövrade inte Frankrike Tyskland mer än en gång - men övervann inte den tyska nationen sedan Frankrike? Vi får också lära oss att Frankrike erövrade England. Sedan blev den engelska nationen segerrik över Frankrike. Dessa ärorika erövringar är så kortlivade!
Varför skall man fästa så stor vikt vid dem och deras anseende, att man är villig att utgjuta folkets blod för att uppnå dem? Är någon seger värd den oundvikliga räcka av plågor som blir följden av massaker på människor, den sorg, smärta och ödeläggelse som måste krossa så många hem i båda nationerna? Ty det är inte möjligt, att endast det ena landet skulle få lida. O, varför vill människan, Guds olydiga barn som skulle vara ett exempel på den andliga lagens kraft, vända bort sitt ansikte från den gudomliga läran och sätta in alla sina ansträngningar på krig och förstörelse? Min förhoppning är att kärlekens gudomliga ljus skall sprida sina strålar över hela världen i detta upplysta århundrade och finna vägen till det mottagliga hjärtat hos varje människa, att ljuset från Sanningens Sol skall vägleda politikerna att skaka av sig alla anspråk av fördomsfullhet och vantro och att de med frigjorda sinnen skall följa Guds statskonst, ty gudomlig politik är mäktig men människors politik är svag! Gud har skapat hela världen och skänker sin gudomliga frikostighet till varje varelse. Är vi inte Guds tjänare?
Skall vi försumma att följa vår Mästares exempel och avvisa Hans bud? Jag ber att konungariket skall komma till jorden och att allt mörker skall drivas på flykt genom ljuset från den Himmelska Solen.
Boken Anföranden i Paris av 'Abdu'l-Bahá kan beställas från:
Bahá'í-förlaget AB
